I sista stund kollade jag på denna brittiska dokumentär och antecknade sådant jag tycker är intressant. Hoppas att ni hänger med.
The Truth About Exercise, Horizon, BBC
Michael Mosley
journalist
Fördelar med att motionera (även om man inte går ner i vikt):
Det sänker halterna av fett i blodet.
Fett i maten tas upp i tarmen och sedan i blodet där det påverkar ämnesomsättningen. Medan fettet är i blodomloppet orsakar det en rad förändringar i metabolismen, och alla dessa förändringar tillsammans ökar risken för åderförfettning.
Fettet hamnar i olika fettdepåer, vilka skiljer sig åt när det gäller risk. Vi vet att underhudsfett är mycket mindre farligt än fett som är djupare beläget. Det vi kallar visceralt fett är fett som lagras runt de inre organen. Så fett i levern och runt bukspottskörteln är farligare än underhudsfett. Fett som lagras under midjan kan snarare vara skyddande.
Det finns en direkt korrelation mellan typ 2-diabetes och visceralt fett.
Träning aktiverar gener som producerar enzymet lipoproteinlipas och det får fetthalten att sjunka.
Det finns nu en strävan att finna specifika träningsmetoder som fungerar långsiktigt för olika individer.
De flesta motionerar inte tillräckligt. Socialstyrelsens riktlinjer vad gäller träning är inte individanpassade, men en metod passar INTE alla. Olika individer svarar väldigt olika på träning. Mycket av orsakerna till detta kan spåras till endast 11 gener. Huruvida man svarar bra eller dåligt på träning kan avgöras genom ett genetiskt test – ett blodprov i vilket man testar dna-sekvenser i de gener som påverkar.
Utvecklingen går redan mot individanpassad medicin. Snart kanske vi närmar oss en era med individanpassad motion.
Två av de viktigaste hälsofaktorerna som kan förbättras dramatiskt utav motion:
1. Insulinkänsligheten. Insulin ser till att sockret försvinner ur blodet och kontrollerar fettet. Om insulinet inte fungerar som det ska blir man diabetiker.
2. Aerob uthållighet, eller kondition, det vill säga syreupptagningsförmåga.
Man vet inte varför kondition är viktig för hälsan. Man vet bara att det är en viktig faktor i epidemiologiska studier för dödlighet.
Lyckas en individ uppnå bra insulinkänslighet och kondition lever denne i regel längre. Detta kan man göra med anmärkningsvärt lite motion. Endast några minuter högintensivträning per vecka kan ha stor påverkan. Detta baseras på ny men stark vetenskap.
Den högintensiva träningen bryter ner glykogendepåerna i muskeln. Då signalerar muskeln till blodflödet att den behöver mer energi. Man stör homeostasen och skakar om depåerna i muskeln, som då tror att den behöver mer glukos och tar upp det från blodet.
Ett träningsexempel:
3 x 20 sekunder högintensivträning, alltså verkligen ansträngning till största möjliga förmåga, sådan som tangerar smärtgränsen, (på exempelvis en motionscykel) tre gånger i veckan. Intensiteten i 20-sekunderspurtarna är avgörande.
Alltså totalt 12 minuter i månaden.
Metoden sägs vara bättre än promenader och löpning där man aktiverar bara 20-30% av muskelvävnaden. Här aktiverar man 70-80% och då får man ett mycket större glukosuttag.
Den passar dock inte alla, snabb men intensiv träning. Det kan vara klokt att göra en läkarundersökning.
Det är inte svårt att förstå incitamenten till att vi fått lära oss motsatsen – att man måste träna längre pass. På föreställningen bygger en hel marknad av träningsredskap och kläder.
En annan helt annorlunda metod bygger på forskning som visar att det bästa sättet att förbättra sin hälsa och gå ner i vikt är genom att förbättra sitt ”NEAT” – Non-exercise activity thermogenesis, vilket handlar om den kaloriförbränning som sker under vardagsaktiviteterna. Från att man vaknar tills man lägger sig, och även när man rör sig i sömnen. Målsättningen är helt enkelt att röra sig mer – stå istället för att sitta, ta några steg under telefonsamtalen, ta trapporna istället för hissen, cykeln istället för bilen, osv. Aldrig en hel timme stillasittande/inaktivitet. Ingen utpräglad träning, inget svett, bara mer rörelse/aktivitet.
Alltså, inget nytt.
