av Fredrik Edin
Det blev en väldig diskussion om min text om att stjäla debatten från Sverigedemokraterna, som publicerades i Arbetaren innan jul. Glädjande nog kom den till största del att hamna om realpolitiska frågor som bostadsbrist, arbetslöshet, ökade klassklyftor och försämringar inom vård och skola. Klassiska vänsterfrågor alltså. Jag kan inte annat än att dra slutsatsen att många som kan tänka sig rösta på SD oroar sig för samma saker som jag. Givetvis med en väsentlig skillnad, invandringen.
SD har med stor skicklighet lyckats lansera myten att många samhällsproblem beror på invandring. En lögn som är lätt att genomskåda. Tyvärr är det sällan någon som gör detta utan motargumentet består istället i det lika korrekta som ineffektiva: det är dumt att vara rasist. Missförstå mig inte. Vi ska aldrig under några omständigheter acceptera rasism. Men varför avsluta diskussionen där?
Varför inte slå hål på myterna också? Visa vad SD är för parti, vad deras politik innebär i praktiken och vems ärenden de egentligen går? När Svenska Dagbladet granskade toppnamnen på SDs riksdagslista visade det sig att hälften av dem var gamla moderater. Jimmie Åkesson har ett förflutet i Moderat skolungdom. Förre partiledaren Mikael Jansson är gammal centerpartist. När Riksdagens utredningstjänst undersökte hur SD röstade, kom de fram till att de fler än två gånger av tre röstar med Alliansen. När deras röster är avgörande röstar de med Alliansen fler än nio gånger av tio.
Någon som på fullt allvar tror att ett gäng gamla moderater, som i allt väsentligt håller med Alliansen, skulle ha problem med ökade klassklyftor? Sanningen är nog snarare att de inte tycker moderaterna är tillräckligt främlingsfientliga. Sanningen är att SD är ett främlingsfientligt borgerligt parti. Och helt uppenbart skulle de flesta av SDs väljare förlora på SDs politik.
Det borde vara enkelt att förklara. Visa att det finns någon som tjänar pengar på bostadsbristen. Att någon gör grova pengar på att vård och omsorg privatiseras. Att någon just nu skrattar hela vägen till banken efter att ha plundrat allmän egendom. Att försämringarna i skolsystemet är ett medvetet sätt att öka klassklyftorna vilket kommer att få ödesdigra konsekvenser flera generationer framåt. Att arbetslösheten ökar därför att låga löner och låg inflation prioriteras framför låg arbetslöshet. Att det ligger en högst medveten plan bakom allt detta. Att den är en del i ett globalt nyliberalt systemskifte som pågått de senaste trettio åren. Att arbetarklassen, dit de flesta invandrare och de flesta av SDs väljare tillhör, är de stora förlorarna. Att vi sitter i samma båt, har samma problem, samma intressen och samma fiender, av vilka flera återfinns i SDs ledning.
Låt oss istället agera utifrån detta. Ta från de rika och ge till de fattiga istället för tvärtom som nu. Dela på de jobb som faktiskt finns genom att korta ner arbetsdagen några timmar. Använda de pengar som arbetslösheten kostar till att anställa folk inom vård, skola och omsorg. Höja skatten rejält för de som tjänar mest och sänka eller ta bort den helt för de som tjänar minst. Se till att alla garanteras en bra och likvärdiga skola. Bygga flera och allmännyttiga bostäder. Ta hand om de som flyr hit från krig, svält och förföljelse och se till att de får bostäder, utbildning och arbete.
Dagen innan julafton påstod Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i Dagens Nyheter att en politik som leder till ett samhälle med ökade klyftor och större social otrygghet lägger grunden för partier som Sverigedemokraterna. Det är fel Stefan. Det sker bara om vi låter deras förklaring till de ökade klyftorna och den större otryggheten stå oemotsagd. Det sker bara om vi inte ifrågasätter deras absurda förslag till lösningar. Och så billigt får vi inte låta dem komma undan. Det är inte svårare än att visa att vår politik är bättre än deras.
Ur Arbetaren #1-2 2012
