Desillusionerad och vilsen

Jag svarar på ett mejl (ni inte får läsa). Texten är lite redigerad.

Vad strävar du efter och vad underordnar du dig i din strävan?

/…/

Sticker konstnären helt naturligt i klädstil och uppförande ut från allmänheten kan det säkerligen vara henom till kortsiktig fördel.
Gör hen det däremot inte så innebär en genomtänkt förvandling ett förställande baserat på fördomar och cynism, och på detta kommer hen förlora.
Ställt mot konstnärens faktiska produkt – konst / uttryck, är hens uppträdande av ringa betydelse. Likaså är hens förutsättningar att förändra kulturvärlden endast marginellt påverkade av hens sociala uppförande. Det att utgå från att uppträdande är av betydelse för konstnären som samhällskraft är att förringa konstnärskapet och helt missa dess strävan och ambition. Istället begränsar du det så till betydelselöst och kortlivat anseende, som i sin tur bygger på nyckfulla trender. Det att uppsåtligen ikläda sig en kostym kan inte ske utan ironi.
Det att ta plats och nå ut bör rimligen ske uteslutande genom redskapen konstnären bäst förfogar över.
För varje individ oavsett sysselsättning är det att anta att utsträckning av framgång svarar mot graden av självkännedom personen lyckats uppnå.

/…/

Huruvida dagens innovationer är jämförbara med gårdagens är högst subjektivt, om inte möjligt först i framtiden då vi fått distans till även denna period. Fascination inför framtiden kan inte motiveras bättre nu är för hundra år sedan och vice versa.
Sant är dock att vi lever i ett högervridet och kapitalistiskt samhälle vari det utmäts faktiskt värde på människan; vi värderas utifrån vår förmåga att konsumera och flytta makt uppåt i en avsmalnande hierarki. Vi luras och vi uppmuntras att lura. Så länge vi förblir handelsvaror dikteras alla regler av moral och etik endast då det är monetärt lönsamt.

Mer än som klassisk figurativ konstnär ser jag mig själv som person, om än en desillusionerad och vilsen sådan.
Frågan för mig förblir hur jag ska finna min plats i ett kapitalistiskt samhälle. Hur behåller jag min integritet under omständigheter som gör intrång på och kränker mig? Hur är jag i största möjliga utsträckning just JAG inom ett system vari jag är värdelös och därmed min frihet begränsad?