Category Archives: Valdehouse

Robert Lenkiewicz

Robert Lenkiewicz by gpollen

Aaron Swartz: Guerilla Open Access Manifesto

copy paste

Information is power. But like all power, there are those who want to keep it for themselves. The world’s entire scientific and cultural heritage, published over centuries in books and journals, is increasingly being digitized and locked up by a handful of private corporations. Want to read the papers featuring the most famous results of the sciences? You’ll need to send enormous amounts to publishers like Reed Elsevier.

There are those struggling to change this. The Open Access Movement has fought valiantly to ensure that scientists do not sign their copyrights away but instead ensure their work is published on the Internet, under terms that allow anyone to access it. But even under the best scenarios, their work will only apply to things published in the future. Everything up until now will have been lost.

That is too high a price to pay. Forcing academics to pay money to read the work of their colleagues? Scanning entire libraries but only allowing the folks at Google to read them? Providing scientific articles to those at elite universities in the First World, but not to children in the Global South? It’s outrageous and unacceptable.

“I agree,” many say, “but what can we do? The companies hold the copyrights, they make enormous amounts of money by charging for access, and it’s perfectly legal — there’s nothing we can do to stop them.” But there is something we can, something that’s already being done: we can fight back.

Those with access to these resources — students, librarians, scientists — you have been given a privilege. You get to feed at this banquet of knowledge while the rest of the world is locked out. But you need not — indeed, morally, you cannot — keep this privilege for yourselves. You have a duty to share it with the world. And you have: trading passwords with colleagues, filling download requests for friends.

Meanwhile, those who have been locked out are not standing idly by. You have been sneaking through holes and climbing over fences, liberating the information locked up by the publishers and sharing them with your friends.

But all of this action goes on in the dark, hidden underground. It’s called stealing or piracy, as if sharing a wealth of knowledge were the moral equivalent of plundering a ship and murdering its crew. But sharing isn’t immoral — it’s a moral imperative. Only those blinded by greed would refuse to let a friend make a copy.

Large corporations, of course, are blinded by greed. The laws under which they operate require it — their shareholders would revolt at anything less. And the politicians they have bought off back them, passing laws giving them the exclusive power to decide who can make copies.

There is no justice in following unjust laws. It’s time to come into the light and, in the grand tradition of civil disobedience, declare our opposition to this private theft of public culture.

We need to take information, wherever it is stored, make our copies and share them with the world. We need to take stuff that’s out of copyright and add it to the archive. We need to buy secret databases and put them on the Web. We need to download scientific journals and upload them to file sharing networks. We need to fight for Guerilla Open Access.

With enough of us, around the world, we’ll not just send a strong message opposing the privatization of knowledge — we’ll make it a thing of the past. Will you join us?

Aaron Swartz

July 2008, Eremo, Italy

Det handlar om klass

copy paste

av Fredrik Edin

Det blev en väldig diskussion om min text om att stjäla debatten från Sverigedemokraterna, som publicerades i Arbetaren innan jul. Glädjande nog kom den till största del att hamna om realpolitiska frågor som bostadsbrist, arbetslöshet, ökade klassklyftor och försämringar inom vård och skola. Klassiska vänsterfrågor alltså. Jag kan inte annat än att dra slutsatsen att många som kan tänka sig rösta på SD oroar sig för samma saker som jag. Givetvis med en väsentlig skillnad, invandringen.

SD har med stor skicklighet lyckats lansera myten att många samhällsproblem beror på invandring. En lögn som är lätt att genomskåda. Tyvärr är det sällan någon som gör detta utan motargumentet består istället i det lika korrekta som ineffektiva: det är dumt att vara rasist. Missförstå mig inte. Vi ska aldrig under några omständigheter acceptera rasism. Men varför avsluta diskussionen där?

Varför inte slå hål på myterna också? Visa vad SD är för parti, vad deras politik innebär i praktiken och vems ärenden de egentligen går? När Svenska Dagbladet granskade toppnamnen på SDs riksdagslista visade det sig att hälften av dem var gamla moderater. Jimmie Åkesson har ett förflutet i Moderat skolungdom. Förre partiledaren Mikael Jansson är gammal centerpartist. När Riksdagens utredningstjänst undersökte hur SD röstade, kom de fram till att de fler än två gånger av tre röstar med Alliansen. När deras röster är avgörande röstar de med Alliansen fler än nio gånger av tio.

Någon som på fullt allvar tror att ett gäng gamla moderater, som i allt väsentligt håller med Alliansen, skulle ha problem med ökade klassklyftor? Sanningen är nog snarare att de inte tycker moderaterna är tillräckligt främlingsfientliga. Sanningen är att SD är ett främlingsfientligt borgerligt parti. Och helt uppenbart skulle de flesta av SDs väljare förlora på SDs politik.

Det borde vara enkelt att förklara. Visa att det finns någon som tjänar pengar på bostadsbristen. Att någon gör grova pengar på att vård och omsorg privatiseras. Att någon just nu skrattar hela vägen till banken efter att ha plundrat allmän egendom. Att försämringarna i skolsystemet är ett medvetet sätt att öka klassklyftorna vilket kommer att få ödesdigra konsekvenser flera generationer framåt. Att arbetslösheten ökar därför att låga löner och låg inflation prioriteras framför låg arbetslöshet. Att det ligger en högst medveten plan bakom allt detta. Att den är en del i ett globalt nyliberalt systemskifte som pågått de senaste trettio åren. Att arbetarklassen, dit de flesta invandrare och de flesta av SDs väljare tillhör, är de stora förlorarna. Att vi sitter i samma båt, har samma problem, samma intressen och samma fiender, av vilka flera återfinns i SDs ledning.

Låt oss istället agera utifrån detta. Ta från de rika och ge till de fattiga istället för tvärtom som nu. Dela på de jobb som faktiskt finns genom att korta ner arbetsdagen några timmar. Använda de pengar som arbetslösheten kostar till att anställa folk inom vård, skola och omsorg. Höja skatten rejält för de som tjänar mest och sänka eller ta bort den helt för de som tjänar minst. Se till att alla garanteras en bra och likvärdiga skola. Bygga flera och allmännyttiga bostäder. Ta hand om de som flyr hit från krig, svält och förföljelse och se till att de får bostäder, utbildning och arbete.

Dagen innan julafton påstod Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i Dagens Nyheter att en politik som leder till ett samhälle med ökade klyftor och större social otrygghet lägger grunden för partier som Sverigedemokraterna. Det är fel Stefan. Det sker bara om vi låter deras förklaring till de ökade klyftorna och den större otryggheten stå oemotsagd. Det sker bara om vi inte ifrågasätter deras absurda förslag till lösningar. Och så billigt får vi inte låta dem komma undan. Det är inte svårare än att visa att vår politik är bättre än deras.

Ur Arbetaren #1-2 2012

An Illustrated Talk With Maurice Sendak

Ithkuil

A Philosophical Design for a Hypothetical Language

“While I enjoy the idea of inventing fictional languages which mimic natural languages, it is not enough for me to add simply another language to the thousands that already exist or have existed. For me, the greater goal is to attempt the creation of what human beings, left to their own devices, would never create naturally, but rather only by conscious effort — an idealized language whose aim is the highest possible degree of logic, efficiency, detail, and accuracy in cognitive expression via spoken human language, while minimizing the ambiguity, vagueness, illogic, redundancy, polysemy (multiple meanings) and overall arbitrariness that is seemingly ubiquitous in natural human language.”

–John Quijada

THE TIME IS NOW

Pale Blue Dot – Animation from Ehdubya on Vimeo.

Sundays at our place

Bryan Lewis Saunders

LEGO (GBC)

Desillusionerad och vilsen

Jag svarar på ett mejl (ni inte får läsa). Texten är lite redigerad.

Vad strävar du efter och vad underordnar du dig i din strävan?

/…/

Sticker konstnären helt naturligt i klädstil och uppförande ut från allmänheten kan det säkerligen vara henom till kortsiktig fördel.
Gör hen det däremot inte så innebär en genomtänkt förvandling ett förställande baserat på fördomar och cynism, och på detta kommer hen förlora.
Ställt mot konstnärens faktiska produkt – konst / uttryck, är hens uppträdande av ringa betydelse. Likaså är hens förutsättningar att förändra kulturvärlden endast marginellt påverkade av hens sociala uppförande. Det att utgå från att uppträdande är av betydelse för konstnären som samhällskraft är att förringa konstnärskapet och helt missa dess strävan och ambition. Istället begränsar du det så till betydelselöst och kortlivat anseende, som i sin tur bygger på nyckfulla trender. Det att uppsåtligen ikläda sig en kostym kan inte ske utan ironi.
Det att ta plats och nå ut bör rimligen ske uteslutande genom redskapen konstnären bäst förfogar över.
För varje individ oavsett sysselsättning är det att anta att utsträckning av framgång svarar mot graden av självkännedom personen lyckats uppnå.

/…/

Huruvida dagens innovationer är jämförbara med gårdagens är högst subjektivt, om inte möjligt först i framtiden då vi fått distans till även denna period. Fascination inför framtiden kan inte motiveras bättre nu är för hundra år sedan och vice versa.
Sant är dock att vi lever i ett högervridet och kapitalistiskt samhälle vari det utmäts faktiskt värde på människan; vi värderas utifrån vår förmåga att konsumera och flytta makt uppåt i en avsmalnande hierarki. Vi luras och vi uppmuntras att lura. Så länge vi förblir handelsvaror dikteras alla regler av moral och etik endast då det är monetärt lönsamt.

Mer än som klassisk figurativ konstnär ser jag mig själv som person, om än en desillusionerad och vilsen sådan.
Frågan för mig förblir hur jag ska finna min plats i ett kapitalistiskt samhälle. Hur behåller jag min integritet under omständigheter som gör intrång på och kränker mig? Hur är jag i största möjliga utsträckning just JAG inom ett system vari jag är värdelös och därmed min frihet begränsad?