Category Archives: Valdehouse

Get the transcript

Endorse

“Endorse” me on Linkedin. Well, why not?

Eyedea & SLUG on the Wake Up Show

Bekännelseaktens otillräcklighet

ADIAM TEDROS

”If we admit to being bad, then we show that we are good.” / Sara Ahmed

Bekännelsetexter av olika slag dröjer sig kvar och vägrar släppa mig. Jag tänker här på texter där den som skriver blottar sig och gör upp med en föreställning, en åsikt eller ett förhållningssätt som hon eller han tidigare har haft. Man kan kalla dessa bekännelsetexter för vår tids avlatsbrev. Med en skillnad: Prästen och syndaren förkroppsligas i en och samma person. Skribenten är även den som i slutet av texten ger sig själv absolution. Genom att berätta om hemska känslor man har eller har haft skriver man sig fri från skuld.
Det går att upprätta en bekännelsetexternas taxonomi, en typologi av några ofta förekommande bekännelsetyper. Jag tycker mig urskilja fyra stycken, jag är övertygad om att det finns fler. Den första har en inkluderande ansats, bekännaren skriver in sig i en tradition. ”Vi är fler som känner så här.” Det andra temat är det motsatta, här är det utestängandets logik som gäller. Bekännaren jämför sig med en långt sämre individ, antingen långt borta någon annanstans eller i en svunnen tid, dock utan att inkludera sig själv. Den tredje typen av bekännelser använder sig av ironi, bekännaren använder sig då gärna av beteckningar som man annars inte ”får”. Adressaterna för denna tredje typ av texter är uteslutande andra som förstår ironi. Den fjärde strategin nyttjar sig av koketterandet, här finns det ett egenvärde i att bekänna hur rasistisk, sexistisk eller homofobisk man är.

BEKÄNNELSETEXTERNA BEREDER MIG ofta en rent fysisk smärta. Jag vet inte hur andra läsare gör för att hantera dem. Eller om andra ens gör det. Själv stålsätter jag mig. Oftast triggar skribentens namn en varning så att slaget inte känns så hårt, magmusklerna hinner spännas. Om jag alls läser texten vill säga. Jag har lärt mig att navigera förbi de värsta platserna, men ibland kommer slaget från helt oväntat håll.
Bekännelseakten fyller troligen en funktion för den som bekänner, kanske som en terapeutisk handling. Möjligen finns det en upplysande funktion också. För den som inte vet, inte förstår. Men frågan är om bekännelsen förändrar något, och i så fall vad. Vad händer med den som läser? Förväntas vi alla känna igen oss och kanske även skriva oss fria från skuld?

BEKÄNNELSEN RIKTAS SÄLLAN eller aldrig till det kollektiv eller den individ som har skadats. Istället är den tänkta publiken någon som förväntas känna igen sig. På så sätt etableras en feel-good-känsla mellan avsändare och mottagare. När man läst bekännelsen ska en känsla av att något gott har hänt infinna sig. Hon eller han försöker ju. Känslan av att det nog är en god gärning som vi är i färd att bevittna finns ofta med redan i inledningen till bekännelserna. Någon typ av förvåning över det egna görandet bildar ofta fond. En retorisk fråga i stil med ”varför kände jag så?”. I kategorin inkluderande texter återfinns inte sällan standardfrasen ”ni vet alla vad jag pratar om”.

TEXTERNA IMPLICERAR OFTA att själva erkännandet av maktordningens existens i sig självt utmanar maktordningen. Men sker det verkligen? Försakas några privilegier? Utjämnas fördelningen av materiella och immateriella resurser för att någon bekänner?
Jag tror snarare att det motsatta sker. Maktordningen förstärks. Den hegemoniska uppfattningen om vad som är en rasistisk eller sexistisk handling utmanas inte i dessa texter. Bekännelserna handlar aldrig om alla de tvetydiga situationerna, om det som kanske var ett vänligt skämt men som också kan ha varit en maktdemonstration. Och på så sätt förstärks auktoritetspositionen återigen. Jag begick en rasistisk handling. Jag har identifierat den som en rasistisk handling. Jag begär nu absolution från er som liksom jag emellanåt begår rasistiska handlingar. Jag är kapabel att avgöra om en handling är rasistisk eller om den inte är det.

Mångfald

Some Hollywood writing has huge repercussions for women’s rights

Dogville – end credits

Tumblr

Also, I finally caved in to the unbearable pressure heaped upon me from all possible angles and got a Tumblr. Follow me there, also.

PRO-CHOICE

I made my very first black border funny picture. Feel free to spread it across the internet!

The Truth About Exercise

I sista stund kollade jag på denna brittiska dokumentär och antecknade sådant jag tycker är intressant. Hoppas att ni hänger med.

The Truth About Exercise, Horizon, BBC

Michael Mosley
journalist

Fördelar med att motionera (även om man inte går ner i vikt):

Det sänker halterna av fett i blodet.

Fett i maten tas upp i tarmen och sedan i blodet där det påverkar ämnesomsättningen. Medan fettet är i blodomloppet orsakar det en rad förändringar i metabolismen, och alla dessa förändringar tillsammans ökar risken för åderförfettning.
Fettet hamnar i olika fettdepåer, vilka skiljer sig åt när det gäller risk. Vi vet att underhudsfett är mycket mindre farligt än fett som är djupare beläget. Det vi kallar visceralt fett är fett som lagras runt de inre organen. Så fett i levern och runt bukspottskörteln är farligare än underhudsfett. Fett som lagras under midjan kan snarare vara skyddande.

Det finns en direkt korrelation mellan typ 2-diabetes och visceralt fett.

Träning aktiverar gener som producerar enzymet lipoproteinlipas och det får fetthalten att sjunka.

 
Det finns nu en strävan att finna specifika träningsmetoder som fungerar långsiktigt för olika individer.
De flesta motionerar inte tillräckligt. Socialstyrelsens riktlinjer vad gäller träning är inte individanpassade, men en metod passar INTE alla. Olika individer svarar väldigt olika på träning. Mycket av orsakerna till detta kan spåras till endast 11 gener. Huruvida man svarar bra eller dåligt på träning kan avgöras genom ett genetiskt test – ett blodprov i vilket man testar dna-sekvenser i de gener som påverkar.
Utvecklingen går redan mot individanpassad medicin. Snart kanske vi närmar oss en era med individanpassad motion.

Två av de viktigaste hälsofaktorerna som kan förbättras dramatiskt utav motion:

1. Insulinkänsligheten. Insulin ser till att sockret försvinner ur blodet och kontrollerar fettet. Om insulinet inte fungerar som det ska blir man diabetiker.

2. Aerob uthållighet, eller kondition, det vill säga syreupptagningsförmåga.

Man vet inte varför kondition är viktig för hälsan. Man vet bara att det är en viktig faktor i epidemiologiska studier för dödlighet.
Lyckas en individ uppnå bra insulinkänslighet och kondition lever denne i regel längre. Detta kan man göra med anmärkningsvärt lite motion. Endast några minuter högintensivträning per vecka kan ha stor påverkan. Detta baseras på ny men stark vetenskap.
Den högintensiva träningen bryter ner glykogendepåerna i muskeln. Då signalerar muskeln till blodflödet att den behöver mer energi. Man stör homeostasen och skakar om depåerna i muskeln, som då tror att den behöver mer glukos och tar upp det från blodet.

Ett träningsexempel:
3 x 20 sekunder högintensivträning, alltså verkligen ansträngning till största möjliga förmåga, sådan som tangerar smärtgränsen, (på exempelvis en motionscykel) tre gånger i veckan. Intensiteten i 20-sekunderspurtarna är avgörande.
Alltså totalt 12 minuter i månaden.

Metoden sägs vara bättre än promenader och löpning där man aktiverar bara 20-30% av muskelvävnaden. Här aktiverar man 70-80% och då får man ett mycket större glukosuttag.
Den passar dock inte alla, snabb men intensiv träning. Det kan vara klokt att göra en läkarundersökning.

Det är inte svårt att förstå incitamenten till att vi fått lära oss motsatsen – att man måste träna längre pass. På föreställningen bygger en hel marknad av träningsredskap och kläder.

En annan helt annorlunda metod bygger på forskning som visar att det bästa sättet att förbättra sin hälsa och gå ner i vikt är genom att förbättra sitt ”NEAT” – Non-exercise activity thermogenesis, vilket handlar om den kaloriförbränning som sker under vardagsaktiviteterna. Från att man vaknar tills man lägger sig, och även när man rör sig i sömnen. Målsättningen är helt enkelt att röra sig mer – stå istället för att sitta, ta några steg under telefonsamtalen, ta trapporna istället för hissen, cykeln istället för bilen, osv. Aldrig en hel timme stillasittande/inaktivitet. Ingen utpräglad träning, inget svett, bara mer rörelse/aktivitet.

Alltså, inget nytt.